Nyheter

Av MAGNUS WILLIAM-OLSSON

Nyligen publicerade Daniela Seel, förläggare på ett av de viktigaste poesiförlagen i Tyskland, Kookbooks, ett inlägg på sociala medier om att det inte längre publiceras recensioner ens av de mest uppburna tyska poeternas böcker. Uljana Wolfs nya diktsamling – den första på tio år! – hade efter fyra månader fått 0, ”in Wurten Noll”, recensioner. Om utvecklingen fortsätter, skrev hon, ”finns det inga poesiförlag kvar om 5 år.”

Vi tänker oss gärna de större europeiska länderna, Tyskland, Frankrike, England, Italien, Spanien och Polen som förebildliga när det kommer till kulturell och konstnärlig odling, inte minst på poesins område. Men hur står det egentligen till med poesin i Europa?

Redan när tyskarna för fem år sedan samlade hela poesibranschen till en imponerande kongress kring poesins ställning var stämningen på seminarier och diskussioner deppig. Inga recensioner, mindre intresse från bokhandlarna, läsarflykt till sociala medier, amatörisering. Lätt skakad av samtalen minns jag att jag tänkte: ”men de är ju typ tio år efter oss! Det är först nu digitaliseringens effekter på allvar slår igenom i den tyska poesin.”

När Edith Söderström återkom som redaktör till Örnen och Kråkan vid årsskiftet var det första hon tog tag i att lansera ett projekt som handlar om att i samarbete med utländska kulturinstitut göra de europeiska poesierna synliga för svenska läsare. Projektet inleds med en pod om och en översiktsartikel över den aktuella tyska poesin skriven av poesikritikern Beate Tröger.

Örnen och Kråkan har det fulla redaktionella ansvaret för publiceringarna, men finansieringen av artikeln står Goetheinstitutet för.

Torsdagen den 18 april, kl. 18.00 på Tranströmerbiblioteket i Stockholm spelar vi in poden inför publik. Mikaela Blomqvist och Erik Lindman Mata samtalar ledda av Edith Söderström om tysk poesi från svensk horisont.

Välkomna!

Du missade väl inte förra veckan podsamtal mellan Henrik Sahl Johansson, Hanna Johansson och Edith Söderström om läget i den samtida lyriken, mot bakgrund av den aktuella poesidebatten om ironi och annat?

Lyssna i länken!

Mongoliet har en tusenårig tradition av poesi. En historia som gång på gång inskränkts av yttre omständigheter och förtryck. En poesi djupt rotad i nomadkulturen och där modernismen aldrig fick något genombrott på grund av de kommunistiska utrensningarna på 1930-talet, men där dikten frodas och har en betydande roll efter demokratiseringen för snart 35 år sedan.

Tre av Mongoliets främsta poeter gästar Umeå/Littfest (15 och 16/3), Stockholm/Tranströmerbiblioteket (17/3)  och Malmö/Stadsbiblioteket 18/3.

Bayasgalan Batsuuri är född 1986 i Govi-Altai provinsen i västra Mongoliet. Hon växte upp i en getherde-familj och flyttade till Ulaanbaatar för universitetsstudier. Som poet debuterade hon 2009 med diktsamlingen Den trettonde månades regn, som kom att sälja över 7000 exemplar i hemlandet. Hon har därefter utkommit med ytterligare en diktsamling och en novellsamling. Hennes poesi har översatts till bland annat engelska, spanska, japanska och litauiska, och hon har varit antagen till International Writing Program i Iowa.

Bayasgalan är även grundare av förlaget Tagtaa, som är ett av de viktigaste förlagen för samtida litteratur och översättningar i Mongoliet. Vid sidan av sitt eget skrivande är hon även verksam som översättare och har bland annat översatt Orhan Pamuk och Dylan Thomas 

G. Mend-Ooyo är en av de både i hemland och internationellt mest erkända och hyllade författarna på den samtida mongoliska litteraturscenen. Han växte upp i en nomadfamilj i Dariganga och har utkommit med ett femtiotal diktsamlingar, dussinet romaner samt barnböcker. Tonsättningarna av hans dikter hör idag till några av Mongoliets mest älskade och sjungna sånger. Han skrivande berör bland annat det mongoliska herdelivet där han försöker fånga nomadkulturen. Mend-Ooyos dikter finns översatta till mer än 60 språk och han har böcker utgivna på bland annat engelska, franska, spanska, makedonska, kinesiska, bengaliska, italienska, kazakiska och japanska.

Multsan Uyansukh är född 1967 i Ulaangom och bor numera i Darkhan. Han började skriva poesi i slutet av 1980-talet och var efter demokratiseringen av Mongoliet del av en grupp poeter som arbetade med modernistiska idéer som tidigare saknats i den mongoliska poesin. Han har utkommit med fler än tjugo böcker, såväl poesin som prosa, har mottagit en rad internationella priser för sin poesi vilken har översatts till bland annat engelska, tyska, franska, ryska, turkiska, kinesiska och koreanska.

Poesiåret 2023 är nu sänt till tryck och kommer till prenumeranternas brevlådor i slutet av mars.

Har du inte prenumererat än. Teckna dig HÄR