Gunnar Ekelöf fortsätter att fascinera. På 1990-talet gavs hans Samlade skrifter ut och nu har Svenska Akademien publicerat poetens Samlade dikter i en ny textkritisk utgåva i fyra band. I månadens pod diskuterar poeterna Jörgen Gassilewski, Anna Hallberg och undertecknad frågor kring vad ett litterärt ”verk” egentligen är och kan vara i vår tid. Hur står verket i förhållande till författaren, till livet, boken och läsaren? Samtalet interfolieras av att Sveriges kanske främsta poesiuppläsare från teaterhållet, skådespelaren Paula Brandt, framför Ekelöfs dikter.
[Lyssna till poden? Klicka på pilen!AV MAGNUS WILLIAM-OLSSON
Ordet ”verk” faller åter på förhållandet att någon verkar, handlar, uträttar något. Vi har ord som ”storverk”, ”verksamhet”, ”inverkan”, osv. Ett ursprung är grekiskans ergon som betyder ”arbete”. Och på latinska språk heter det ju ”opus”, ”œvre”, ”opera”, ”obra” som har samma betydelse. Tänker vi på litteraturen som ”verk” betonas vad den gör med oss och världen. Författarens verksamhet, hur och vad hen gör och får att hända träder i förgrunden.
I vår era talar vi emellertid långt oftare om litteraturen i termer av ”böcker”, objektiva produkter som kan säljas, vinna Augustpris och klara sig bättre eller sämre på marknaden. Eller så talar vi, som på universitet, skrivarskolor och redaktioner, om ”texter”. Också det objekt som låter sig analyseras, mätas och struktureras, jämföras, förbättras och stuvas om av neutral och opåverkad sakkunskap.
För de flesta författare lämpar sig dock ordet ”verk” långt bättre som uttryck för vad de håller på med om dagarna. Böckerna, de skrivna och de ännu oskrivna, är alla länkade till varandra genom arbetets och levandets alla uppenbara och oupptäckta band. Det ogjorda väntar på att bli gjort och det gjorda återstår att göra.
Få författarskap illustrerar detta bättre än Gunnar Ekelöfs. Han var ständigt verksam och hans verk stod i ständig omarbetning. Själv såg han på det mindre som resultatet av en utveckling än som ett evigt återvändande till begynnelsen. Att börja om.
Men Ekelöfs verk lever också i och genom sin verkan. Det blir till, förverkligas, i de enskilda läsarnas tillvaro, men också i det gemensamma och samhälleliga – när vi börjar tala om och utifrån dikterna. Ekelöf är en outsider som i sin diktning inte räds det sociala. Han är gestiskt, didaktisk, teatral, barnslig och lika ofta uppläxande som filosofiskt uppfordrande. Han arbetar inte bara genom att oavbrutet om- och bearbeta det egna. Arbetet riktar sig också in mot den främmande läsarens liv.
Hur mycket intressantare vore inte vårt litteraturklimat om de som offentligt talar, tänker och skriver om litteratur oftare gjorde det i termer av verk istället för i termer av bok eller text?
Välkomna att lyssna till månadens pod! Den spelades in i Tranströmerbiblioteket söndagen den 23 november. Utgåvan som ligger till grund för samtalet är alltså:
Samlade dikter I-IV
Gunnar Ekelöf
Red. Anders Mortensen, Daniel Möller, Anders Olsson
Svenska Akademien, 2025
Dikterna som läses i poden är:
”Blommorna sover i fönstret”. Ur Sent på jorden,1931.
”Enquête”. Ur Färjesång, 1941.
”Bland näckrosor”. Ur Om hösten, 1951.
”En verklighet (drömd)”. Ur Om hösten, 1951.
”Poesi i sak”. Ur En natt i Otaĉac, 1961.
”Fogstycke”. Ur En natt vid horisonten, 1930-32, 1962.
Dikterna 1-5. Ur Dīwān över försten av Emgión, 1965.
”Jag blir inte fri”. Tidigare opublicerad dikt från 1965, i band IV av Samlade dikter.
Ett särskilt tack till Suzanne Ekelöf som givit oss rätten att läsa upp och att publicera uppläsningarna av Gunnar Ekelöfs dikter.
