I årets sista pod publicerad på årets sista dag samtalar Edith Söderström och Magnus William-Olsson om några av de böcker som Örnen och Kråkan borde ha, men av olika skäl inte mäktat med att recensera under 2025. Dessutom diskuteras ämnen och teman ur några av de recensioner vi har publicerat. Hur ska man egentligen förstå den ”postironiska” poesin? Vad innebär det att poesi har en verkanskraft? Och, förstås, det oundvikliga ämnet detta år: poesin och krigen.
[Lyssna till poden? Klicka på pilen!AV MAGNUS WILLIAM-OLSSON
I den första poden år 2025 samtalade jag med Sofia Roberg och John Swedenmark, båda litterater som rör sig mellan skönlitteratur, kritik och forskning. Ämnet var läsningens konst. Vilka är läsningens föremål? I vad mån är det litteraturen som läser oss? Vilken är fraseringens roll i läsakten? Och värderingens? Hur spelar läsningen in i hur vi lever våra liv? Sådana frågor.
Tvärs igenom året som gått – det nästan obegripliga våldet och den politiska hopplösheten som präglat dagarnas rad – har frågorna paradoxalt nog följt mig. De rör, trots allt, själva grunden för något så fundamentalt för mänsklig tillvaro som litteraturen.
Det är ju genom läsning, i den vida och sanna meningen av ordet, litteratur blir till litteratur. Först av alla, för författaren som har att öva sig i den nästan omänskligt svåra konsten att läsa det hen skrivit. Därefter för redaktörer, förläggare och sedan för publiken.
Årets utgivning har ånyo bekräftat att litteraturen, i minst lika hög grad som journalistiken, kan ge den mer komplicerade kännedom som vi beror av för att förstå också sådant som krig, hopplöshet och nöd långt borta från där vi är och bor.
Men sådan kännedom beror förstås av läsarens förmåga att just läsa.
I vår tid talas det nästan alltid om litteraturläsning som en form av kommunikation. Det är, vill jag hävda, ett misstag. Latinets commūnis betyder ”gemensam”, men mycket lite görs gemensamt när man läser litterärt. Tvärt om är det i allt väsentligt skiljaktigheten som artikuleras i läsakten. Det att envar läser annorlunda.
Detta är, som jag ser det, kritikens främsta raison d’être. Att ge uttryck för den särskilda, och inte den förment allmänna, läsningen av verket.
Örnen och Kråkan tar nu vinterlov. Redaktionen ska jobba med att färdigställa årets upplaga av vår kritiska kalender, POESIÅRET. Om ni inte redan prenumererar på den, gör det här. Det innebär också att vi plockar ner alla det gångna årets recensioner från sajten.
Vi vill tacka alla våra läsare och lyssnare och i synnerhet de av er som donerat en summa, stor eller liten, liksom våra annonsörer. Vi beror av ert stöd. Utan donationer och annonser skulle Örnen och Kråkan hjälplöst störta till marken.
Ett särskilt tack riktar vi också till poeter och översättare som gav oss rätt att läsa upp dikter ur böckerna i årets sista pod, vilka är:
I den västra natten
Frank Bidart
Över. Jonas Brun
Rámus, 2025
Ur avgrunden hörs nu ett dovt ljud
Dick Claésson
Ekphrasis, 2025
Återseendet
Lars Häger
Bokförlaget Edda, 2025
Mörk kvadrat
Tone Hødnebø
Övers. Kristoffer Appelvik Lax
Ellerströms, 2025
Verbatim
Iman Mohammed
Chateaux, 2025
